Att prata kropp och gränser med de minsta barnen
Små barn har fullt upp med att lära känna sig själva och sin omgivning. Mycket tid går till att upptäcka hur den egna kroppen fungerar, vad den kan göra och inte kan göra. Ofta görs det tillsammans med dig som är vuxen, helt enkelt för att barnet behöver din hjälp.
De första åren
En grundläggande känsla som vi föräldrar, pedagoger, släktingar och andra vuxna kan förmedla till små barn är att de är med och bestämmer över sina egna kroppar. Även när man är väldigt liten och behöver mycket hjälp, är det viktigt att barn känner att de förstår, har inflytande över och är delaktiga i det som sker med dem och deras kroppar. Det är en bra grogrund för en sund och stark självkänsla, men också för empati med andra. Barn som känner sitt eget värde förstår också andras värde bättre.
I situationer där vi vuxna sköter och vårdar ett barn, exempelvis tvättar, byter blöja, smörjer in eller matar, kan vi på olika sätt signalera till barnet att det är din kropp, den är värdefull, du är med och bestämmer över den – även om någon annan måste vara med och hjälpa till.
Privata områden
Det kan vara en utmaning att hjälpa ett litet barn som kan och vill själv samtidigt som det inte klarar allt. En hjälp kan vara att, redan i tidig ålder, låta barnet göra saker som det faktiskt klarar av på egen hand, som att tvätta sig och klä på sig. Samtidigt kan du hjälpa barnet att sätta ord på privata områden som snippan, snoppen och rumpan så att barnet får vara med och bestämma över dessa områden.
Även munnen kan ses som ett privat och känsligt område på kroppen. Försök att vara lyhörd vid till exempel matning och tandborstning och tvinga inte in något i barnets mun. Att låta små barn få börja äta själva, även om det är kladdigt, stärker deras känsla av att bestämma över sin egen kropp.
Ibland måste du som vuxen gå emot barnets vilja, som till exempel vid nödvändigt blöjbyte eller vård. Då behöver du sätta ord på varför du gör så och bekräfta att det kan kännas obehagligt. Gör du det hjälper du barnet att förstå sina egna känslor och att bättre kunna känna efter själv hur det upplever olika situationer.
Tips till dig med små barn
- Passa på att prata med små barn om trygg fysisk närhet i vardagssituationer. Små barn ställer gärna frågor om kroppen som enkelt kan leda in samtalen på ämnet.
- Berätta för barnet att vi har känsliga områden på kroppen som är mer privata än andra.
- Låt barnet vara delaktigt i den dagliga skötseln genom att berätta vad du gör med barnets kropp och varför du gör det. Uppmuntra barnet att själv tvätta sina privata kroppsdelar och torka sig efter toalettbesök när det är redo för det.
- Uppmana inte barnet att kramas, pussas eller sitta i knäet. Fråga istället om barnet vill göra det. Lär barnet att det är okej att säga nej till närhet även till personer som de tycker om.
- Förklara att om någon gör, eller vill göra, något med ens kropp som vi inte själva vill, då får vi säga nej och berätta om det för andra.
Hjälp oss hjälpa barnen!
Hjälp barnet att sätta gränser
Fundera också på vilka signaler du sänder till små barn vad gäller fysisk kontakt med andra människor. Hur beter vi oss när släktingar, vänner eller främmande personer vill krama och pussa barnet? Kanske uppmuntrar vi det, utan att vara säkra på barnets vilja, för att det förväntas? Tvinga inte barnet att kramas, pussas eller sitta i knäet. Hör istället med barnet. Vill du sitta hos mormor? Då hjälper vi barnet att förstå att det inte måste vara nära andra människor om det inte vill. Det hjälper också barnet att själv känna efter om det här känns ja eller känns nej. Och visar att trygg närhet innebär möjlighet att sätta gränser.
Prata gärna med barn om hur viktigt det är att lyssna på andra människor och att respektera vad de säger och vill. När någon säger nej, jag vill inte, då får vi inte fortsätta. Då gör vi den personen ledsen eller arg, eller rädd. Genom sådana samtal kan vi börja visa på vad samtycke innebär, att vi säkert måste veta att den andra vill och ”tycker samma”.
Så kan kroppsregler formuleras
Anpassa så att det passar barnen utifrån ålder och mognad.
- Ingen får skrämma, hota, slå eller på annat sätt göra barn illa.
- Ingen får röra ett barns privata områden på ett sätt som barnet inte förstår. Ibland kan vuxna, till exempel föräldrar eller en doktor, behöva göra det. Då ska de förklara vad de gör och varför.
- Ingen får tvinga ett barn att röra på snoppen, snippan, rumpan eller brösten varken på sig själv eller på andra.
- Ingen får fotografera eller filma barns privata områden. Ingen får dela eller sprida sådana bilder.
Det är ok att säga nej!
Någon gång i 4–5 årsåldern kan det vara dags att prata om att det tyvärr finns människor, både små och stora, som ibland gör saker med barn och deras kroppar som de inte vill eller gillar. Stegvis kan du närma dig temat sexuella övergrepp utan att skrämma eller oroa. Förklara att om någon gör, eller vill göra, något med våra kroppar som vi själva inte vill eller förstår så får vi säga nej och berätta för andra vuxna.
Tyvärr är det vanligt, när små barn utsätts för sexuella övergrepp, att förövaren är någon de känner och kanske tycker om. Därför behöver barn lära sig att det är okej att säga nej även till människor de tycker om, till exempel när ett äldre syskon vill leka en lek barnet själv inte vill.
Det kan vara en balansgång att hitta rätt ton och ord. Vuxna kan behöva pröva sig fram och våga testa. Det kan vara enklare att prata om det här med hjälp av regler som vi kallar kroppsregler. Kroppsregler kan hjälpa barn att sätta ord på vad som är okej och inte okej.
Bra och dåliga hemligheter
Ett tips är att lära barn skillnaden mellan bra och dåliga hemligheter. Bra hemligheter är sådant som gör oss glada, pirriga och förväntansfulla. Bra hemligheter brukar vi inte berätta om.
Dåliga hemligheter är sådant som ofta känns ledsamt, oroligt eller som kanske gör ont i magen att tänka på. Dåliga hemligheter får man berätta om för andra – även om någon sagt att du inte ska det.
Att prata om bra och dåliga hemligheter är ett sätt att stärka barn i att våga berätta om otäcka saker som de har varit med om och som någon har sagt att de inte får berätta om.
