Rädda Barnens Erica Mattelin får Stora psykologpriset

Erica började på Rädda Barnen som klinisk psykolog på vårt Centrum för Stöd och behandling, där hon framförallt mötte barn i migration och barn som utsatts för våld. Idag har hon en kombinerad tjänst som rådgivare inom psykisk hälsa hos oss, och som doktorand vid Linköpings Universitet. Tillsammans med kollegorna på Rädda Barnen hoppas hon kunna nå ut bredare med kunskap om barns livsförhållanden – särskilt till dem som möter barn och tar beslut som påverkar barn.

Stort grattis Erica! Vad betyder det för dig att få det här priset?

– Det känns helt fantastiskt. Jag tänker tillbaka på alla sena kvällar på Rädda Barnen när jag ätit middag på jobbet och sen fortsatt jobba och undrat ”spelar det egentligen någon roll vad lilla jag gör? Ger det verkligen avtryck på barns liv?” Att ha jobbat så länge och mycket med något och så ser ens eget förbund det och ger en ett sådant här pris – det ger mig verkligen kraft och pepp att fortsätta!

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Att få en faktisk påverkan på hur barn och unga i Sverige har det. Det och det enskilda mötet med barn är det som ger mig energi!

Hur kom det sig att du ville börja jobba som psykolog?

– Jag var ordförande i elevrådet på 90-talet och kämpade för elevernas rätt att påverka i skolan, så jag var redan som barn jätteinvolverad i elevers frågor. Efter det har jag fortsatt intressera mig för barns rättigheter. Sen träffade jag ett specifikt barn som fortfarande bor i mitt hjärta, och visste att det här ska jag jobba med. Jag ville arbeta för barns rättigheter och bli antingen statsvetare eller psykolog, och då blev det psykolog eftersom jag ville träffa barnen.

Hur gör du i ditt jobb för att ett barn ska känna sig tryggt?

– Jag är som person rätt spontan och jag tror det är en av mina främsta fördelar när jag träffar barn. Oftast försöker jag sedan skapa trygghet genom att berätta om mig, vem jag är och vad jag kan och inte kan innan jag ber barnet berätta om sig själv.

Vad vill du uppnå eller förändra i din roll som psykolog?

–  Jag blir ju sugen på att svara något storartat som att jag vill utrota våld mot barn, men det kanske inte jag som individ kan uppnå. Men den viktigaste frågan för mig är att barn som utsatts för våld i Sverige får tillgång till rehabilitering och vård, och den frågan är möjlig att ändra. Där tycker jag att vi på Rädda Barnen har kommit en bra bit på vägen.

Vad kan man göra som individ för att bidra till det?

– Vad alla kan göra är att börja se våldet i samhället, istället för att blunda som folk ibland gör. Man kan välja att uppmärksamma våldet och visa att det inte är okej, prata med barnet, och kanske göra en orosanmälan. Som professionell kan du även vägra gå med på att de system vi har inte är barnvänliga.

– Man kan protestera! Jag har ofta varit frustrerad över att folk bara sitter i de här systemen och accepterar att det är såhär. Jag vill inte ta bort komplexiteten i frågan för den är inte enkel att lösa, men min känsla är att om man belyser orättvisorna så tycker folk ofta att man är för engagerad. Så man kan våga stå upp för barns rättigheter i den situation man befinner sig i som professionell.

Om du bara fick ge ett råd till föräldrar, vad skulle det vara?

– Att man som förälder har möjlighet att vara mycket mer av en skyddande effekt än man tror och att man trots ibland begränsade möjligheter är enormt viktig!