”Vi fortsätter jobba så här med en dåres envishet!”

Jämtlands distrikt har arbetat metodiskt med påverkan sedan 2019. Efter att ha skickat ut den barnfattigdomsrapport som var ny då, tillsammans med en enkät, bestämde de sig för att både göra en debattartikel i lokalpressen och att ha fysiska möten med kommunledningarna.

– Vi fick ligga på och tjata lite grann men till sist fick vi svar på enkäten från alla åtta kommuner här i Jämtland, berättar Karin Strandberg Nöjd, vice ordförande på distriktet.

Distrikten bjöd in sig till kommunerna och träffade några men så kom pandemin emellan. Först när restriktionerna var över kunde de boka av de sista kommunerna.

Ny barnfattigdomsrapport gav nya tag

De använde sig av samma metod när den senaste barnfattigdomsrapporten släpptes 2021. Och Jämtlands distrikt fortsätter enträget. De ska träffa kommunledningarna igen och prata om rekommendationerna till Sverige från FN:s barnrättskommitté och barnfattigdom igen. Och så ska de prata om hur de kan som ideell organisation samverka med kommunen i framtiden.

– Vi tänker fortsätta arbeta på så här med en dåres envishet. Vi vill trycka på och väcka frågorna och att aldrig ge upp. Saker och ting händer inte på en gång, det har mycket med politiska konstellationer att göra också.

Var har ni fått mest framgång?

– Vi har haft värdefulla diskussioner och fått störst gehör i kommuner där Rädda Barnen har mest direktstödjande arbete. På lika villkor har till exempel blivit en jättehit i Torvalla, ett mer socioekonomiskt utsatt område i Östersund.

Verka mer i glesbygd

Jämtlands distrikt tänker mycket på hur Rädda Barnen kan verka mer i glesbygd och hur arbetet kan ge spinoff-effekter.

– I våras ordnade vi en föreläsning i Sveg med en psykolog från Centrum och träffade vid samma tillfälle kommunledningen för andra gången.

Vad var det som fick er att börja arbeta så?

– Det har ju mycket med den första enkäten att göra där vi fokuserade på att fråga vad de gjorde inom olika områden för att minimera de negativa effekterna av barnfattigdom. Det räcker inte att bara få ett svar på ett papper, man måste träffas också och diskutera vad det finns för orsaker till att det ser ut på ett visst sätt.

Har ni stött på några motgångar?

– Generellt har vi blivit väl mottagna, kanske att det har varit lite mer ljummet intresse i nån kommun. Men om de sen byter politik och kommundirektör kan det gå bättre. Utmaningen är logostiken, att jaga folk och att hitta kanalerna, så att man kommer fram. Men de tycker alltid att det är viktiga frågor och att vi är relevanta. Vi får ju alltid komma tillbaka.

Vad har varit roligast med att arbeta så här?

– Ja, det är roligt för att det är viktiga frågor som vi känner engagemang för. Och för att vi får komma ut och prata och nå beslutsfattare som vi kan påverka.

Har ni några tips till andra distrikt eller lokalföreningar som vill arbeta på ett liknande sätt?

– Vi tycker att vi har hittat rätt ingång i kommunerna genom att vända oss direkt till kommunstyrelsens ordförande och kommundirektörerna. Och jag har ju själv haft förmånen att känna några kommundirektörer här, så det har ju förenklat väldigt mycket. Har man nån i styrelsen som har de kontakterna, är det naturligtvis en stor fördel.